Tips när du skall köpa din första gitarr

Vad kostar en gitarr?

Gitarrer kan kosta allt ifrån runt en tusenlapp till många tiotusentals kronor. Om man är osäker på om man kommer att ägna så mycket tid åt att spela vill man förstås komma så billigt undan som möjligt. Ett gott råd är dock att undvika de allra billigaste modellerna – i de lägsta prisklasserna kan några hundralappar betyda stora skillnader i kvalitet.

Om du vill komma så billigt undan som möjligt, men ändå ha en nylonsträngad gitarr med god kvalitet, så räkna med att lägga cirka 1.500 kronor, något mer för en stålsträngad gitarr.

Om bra klang är viktigt för dig skall du sikta på prisklassen 2.000–3.000 kronor för en nylonsträngad gitarr, upp till tusenlappen mer för en stålsträngad. För detta får du en gitarr med solitt trä i locket, vilket gör stor skillnad för ljudet. Den generella kvaliteten är också något bättre än för gitarrer i 1.500-kronorsklassen, men den stora skillnaden är ljudet. För en billig elgitarr eller elbas av god grundläggande kvalitet får man ge cirka 2.000–3.000 kronor.

Klicka här för att se våra nybörjargitarrer >>

Vad är det som gör skillnaden mellan en billig och en dyr gitarr?

Kort uttryckt: allt.

För det första handlar det om material. De billigaste gitarrerna har kroppar av fanerat trä, plywood. I nästa prisklass blir det solitt trä i locket, och över en viss nivå är hela kroppen av solitt trä.

Träet är helt avgörande för klangen, och det är stor skillnad mellan trä och trä: för billiga gitarrer används mer snabbväxande, mer lättillgängligt trä, medan de dyrare gitarrerna byggs av trä som växt långsamt under lång tid och under optimala förhållanden. Till de allra dyraste gitarrerna plockas de finaste bitarna av de mest exklusiva trästyckena.

Samma skillnader gäller halsen och greppbrädan, liksom övriga delar på gitarren: det kan vara stora skillnader i kvalitet mellan olika stämskruvar, bandstavar, mikrofoner etc.

Slutligen handlar det förstås om hantverket. En enkel gitarr sätts i princip ihop enligt löpande band-principen, medan en mästargitarr är föremål för noggrann avstämning av alla detaljer; exempelvis avstäms resonansen mellan lock och botten individuellt på varje gitarr för att tonen skall bli optimal – något som tar tid och kräver stor skicklighet.

Vad kan en dyr gitarr som inte en billigare kan?

Den låter bättre och håller högre kvalitet, men i princip ”kan” en billig gitarr samma saker som en dyr.

Jämför med bilar: om ditt mål bara är att ta dig från A till B så duger förmodligen en Skoda lika bra som en Mercedes. Frågan är hur angenäm du vill att resan skall vara.

Skall jag köpa en nylon- eller stålsträngad gitarr?

Om du skall studera klassisk gitarr är en nylonsträngad gitarr en självklarhet, medan en stålsträngad är ett givet val om du tänker spela slide. Annars är det mest en smaksak; båda typerna passar till det mesta, med den skillnaden att en nylonsträngad gitarr har en mjukare och mer intim klang, medan en stålsträngad är mer attackrik och utåtriktad.

Fundera över vilket sound du gillar bäst, och hur det passar den typ av musik du tänker spela. Om du inte har några speciella preferenser kan ett argument vara att en nylonsträngad gitarr är skonsammare mot fingertopparna och att den med sitt något större avstånd mellan strängarna ger lite mer felmarginal för nybörjare.

Är en elgitarr lämplig att börja med för barn?

Absolut. Det är en vanlig missuppfattning att man måste börja lära sig på en ”riktig akustisk gitarr” innan man börjar spela elgitarr. En elgitarr är i alla avseenden ett ”riktigt” instrument. Däremot är det förstås ett lite dyrare alternativ, eftersom man bör lägga ytterligare minst en tusenlapp på en förstärkare för att gitarren skall komma till sin rätt.

Vår uppfattning är dock att man skall fånga upp intresset där det finns, så om sonen eller dottern (det är sällan de som har betänkligheterna, lustigt nog…) uttryckligen vill börja spela elgitarr, och merkostnaden inte är något bekymmer, så finns det ingen anledning att tveka.

Klicka här för lämpliga nybörjarpaket med elgitarr i >>

Vad skall jag ha gitarren i, ett fodral eller ett etui?

Om du bara transporterar gitarren kortare sträckor någon gång så räcker ett enkelt, ovadderat fodral av vattenavstötande material.

Om du ofta rör dig ute med gitarren är det klokt att välja ett vadderat fodral med bärremmar, alltså en gig-bag eller ett termofodral. Det kan du bära på axeln eller som en ryggsäck så att du har händerna fria till annat (perfekt för den som cyklar till skolan), plus att det skyddar gitarren mot stötar.

Ett etui väljer du om du vill ha maximalt skydd mot stötar eller om du vill kunna packa gitarren tillsammans med andra prylar i till exempel lastutrymmet på en bil, eftersom styvheten gör att det inte pressas ihop av kringliggande packning.

För de flesta normalanvändare är en gig-bag/ett termofodral det bästa valet. Det ger bra skydd mot stötar, det kan bäras på olika sätt, det väger inte mycket och det är betydligt billigare än ett etui.

Klicka här för att se våra gigbags och etuier >>

Stämgaffel eller stämapparat, vilket är bäst?

Det finns tre hjälpmedel för att stämma en gitarr: stämgaffel, stämpipa och stämapparat. Oavsett vilket man väljer handlar dock stämning av gitarren mycket om gehör, att kunna avgöra om en ton är högre eller lägre än en annan – något som man har olika lätt för men som man kan träna upp med tiden.

En stämgaffel ger en exakt referenston, ettstrukna A, 440 Hz (femte bandet på första strängen). Utifrån denna stämmer man gitarrens första sträng och utifrån denna sedan resten av strängarna (se Råd och Tips / Byta strängar avsnitt Så stämmer du en gitarr).

Om man inte är noga med att hamna exakt på ettstrukna A kan man använda telefonens kopplingston som referens; den ligger ganska nära ettstrukna A.

En stämpipa ger en stämton för varje lös sträng. Den är inte lika exakt som en stämgaffel, men den ger som sagt en ton för varje sträng, vilket kan underlätta om man är osäker på hur de olika strängarna skall stämmas i förhållande till varandra.

Den elektroniska stämapparaten är ett mycket bra hjälpmedel för både nybörjare och erfarna. Den ”hör” den ton man spelar och visar på en display när strängen ligger rätt. Den är mycket exakt, men eftersom de enklare modellerna inte är konstruerade för att visa alla de toner som ligger mellan de lösa strängarna gäller det att man kan avgöra om strängen skall stämmas uppåt eller nedåt för att hamna inom apparatens visningsområde.

Om man är väldigt osäker på sitt gehör kan man välja någon av de kromatiska stämapparaterna. Dessa visar samtliga toner – inte bara de lösa strängarna – vilket gör att man hela tiden kan ”se” åt vilket håll man skall vrida stämskruven för att hamna rätt.

Klicka här för att se våra stämapparater och metronomer >>

Fukt - Inre vård av din gitarr

Kort om trä och luftfuktighet

Under vinterhalvåret och eldningsperioden när luftfuktigheten är låg, under 40 procent, är det bra att tillföra fukt för att undvika torrsprickor och att träet drar ihop sig. Det finns små luftfuktare som placeras i fodralet bredvid gitarren och det finns större apparater som höjer fuktigheten i hela rum. Båda varianterna fungerar utmärkt; den senare har den fördelen att luften blir behagligare att andas även för dem som vistas i rummet (både människor och gitarrer mår bättre om luften inte är för torr).

Gitarren och luftfuktighet

För att vårda gitarrens inre rekommenderas främst fukt. I Sverige, där vi har mycket skog och sjöar och nära till hav, har vi oftast relativt fuktig luft. Under vintern däremot, då temperaturen sjunker under 0°C, blir luftfuktigheten inomhus oftast mycket låg. Detta har att göra med hur mycket vattenånga luften klarar att hålla i gasform innan ångan kondenserar. Vid -10°C klarar luften endast att hålla 3g vatten i gasform medan det vid 30°C är upp emot hela 30g. Det är alltså när den kalla luften värms upp som den relativa luftfuktigheten blir mycket låg, ibland så låg som 15%.

Detta har negativa konsekvenser för de flesta gitarrer, främst de byggda av solitt instrumentvirke. I korthet kan man säga att den torra luften suger åt sig fukten som finns i gitarrens träämnen. Proces-sen brukar börja med att man känner att bandstavarna börjar sticka ut ur greppbrädan. Nästa steg är oftast att locket på gitarren sjunker ihop, eftersom träämnet dragit ihop sig. Detta kan manifestera sig i form av att gitarren börjar skorra eftersom strängarna nu kommit närmare greppbrädan.Gitarrer vars balkar är scalloperade är särskilt känsliga för detta.

Bortser man från dessa tydliga varnings-tecken kan processen fortskrida till den vida grad att gitarren helt enkelt inte orkar stå emot längre, utan spricker. Då måste den repareras och kommer troligtvis aldrig att bli sig själv igen.

Det är alltså mycket viktigt att tänka på fukten. Gitarrer mår bäst i ett klimat som har 50-60% relativ luftfuktighet vid normal rumstemperatur. Vår rekommendation är att under vinterhalvåret förvara gitarren i sitt etui eller fodral tillsammans med en gitarrfuktare. Det kan även vara klokt att investera i en digital hygrometer. Det finns även flera varianten av fuktare i vårt sortiment, vi redogör för ett par av dem nedan.

Kan min gitarr stå framme?

Det beror på vilken fuktare du har.

Förvarar du ditt instrument i fodral eller case under större delen av årets kalla månader kan du fukta den genom att placera en mindre luftfuktare med det. Nedan länkar vi till en variant från Oasis som du fyller med vatten var tredje till var fjortonde dag (beroende på ditt inomhusklimat) och kristallerna som binder vattnet byter du ut varje säsong för en mindre kostnad.


Oasis Plus OH-5 Luftfuktare för gitarr
 & OH-4 Humigel Replacement Kit 

Det finns även en variant från Boveda vars påsar med "humidi-gel" inte behöver fyllas på utan håller lämplig fuktighet för gitarren under längre perioder. Däremot behöver gelepåsarna i regel bytas ut var fjärde månad(plus minus någon månad beroende på hur torrt inomhusklimat den står i). 

Boveda Humidifier Start Kit för Akustisk Gitarr & Boveda Refilpåsar

Hanteringen av de ovan nämnda fuktarna är omständigt som det kanske låter, men om du tycker att dessa procedurer känns för krävande för dina rutiner och om du har flertalet instrument som behöver fuktas finns ytterligare ett alternativ som dessutom gör den gott för växter, ögon och hy på för dem som vistas i samma rum. En luftfuktare för rummet. Där din enda månadskostnad kopplad till fuktaren blir ett par liter på din vattenräkning. Gitarren kan dessutom stå framme för att beskådas under dygnets alla timmar - så länge fuktaren har vatten och är påslagen. 

Under länken nedan kan läsa mer om och beställa hem den luftfuktare vi rekommenderar för hemmet eller studion. Wood's WHU600 klarar av att hålla ett rum upp till 50m2 på en relativ luftfuktighet om mellan 40-70%. Där inställningen på 50% är mer än väl för att dina instrument ska må bra.

Wood's WHU600 Luftfuktare

Vi har i regel de flesta modeller på lager för omgående leverans.

Om du har frågor kring detta är du välkommen att maila oss på info@gitarren.se.

Byta Strängar

För att få mesta glädje av gitarren rekommenderar vi att man byter strängar regelbundet, minst två gånger om året om man bara spelar då och då, oftare om man spelar mer. Även om man bara spelar då och då åldras strängarna; salt och smuts från fingrarna och luftens syre gör att metallen i strängarna oxiderar och att klangen i dem dör.

Kan man sätta stålsträngar på en nylonsträngad gitarr?

Absolut inte! Du riskerar att både gitarrens hals och lock blir svårt deformerade och att gitarren blir ospelbar eller helt enkelt går sönder.

Stålsträngar belastar gitarren med ett många gånger högre tryck än nylonsträngar, och den nylonsträngade gitarren är inte byggd för att klara den belastningen.

Omvänt gäller att den stålsträngade gitarren mer än väl klarar belastningen från nylonsträngar – det är alltså inte skadligt att sätta nylonsträngar på en stålsträngad gitarr – men å andra sidan klarar inte nylonsträngarna av att sätta det betydligt kraftigare locket på den stålsträngade gitarren i svängning. Resultatet blir ett matt, plastigt ljud utan resonans – inget roligt alls.

Kort sagt: nylonsträngar på nylonsträngade gitarrer, stålsträngar på stålsträngade.

Punkt.

Så strängar du en gitarr

 Tvärtemot vad många tror behöver man inte byta strängarna en och en för halsens skull; det går utmärkt att plocka av alla de gamla strängarna på en gång och sedan sätta på de nya. På elgitarrer med svajstall kan det däremot ha sina poänger att byta strängarna en och en, eftersom man då lättare kan styra hur många strängvarv man lindar upp på strängrullarna – något som är särskilt viktigt på gitarrer med traditionella, icke låsbara svaj.

Ett par allmänna tips är:

• strängarna skall löpa på naturligast möjliga sätt från sadel till strängrulle
• ospunna strängar behöver ”låsas fast” noggrannare än spunna för att inte glida loss
• två tre varv sträng runt strängrullen är lagom
• varje nytt strängvarv intill och under det föregående

Nylonsträngad gitarr:

Demontera de gamla strängarna genom att stämma ner dem så att de känns lösa och sedan klippa av dem med en avbitare – då är det lättare att lossa dem.

Börja med att fästa den nya strängen vid stallet. Stick in strängänden från ljudhålssidan. Ta tag i änden på baksidan och för den under strängen på ljudhålssidan, och därifrån tillbaka till baksidan igen. Stick in änden mellan stallets bakre lodräta del – inte på stallets ovansida – och dra fast strängen. En ospunnen sträng gör du en ”fläta” av på stallets ovansida (för strängänden över och under strängen ett par tre gånger) innan du fäster änden på baksidan.

På motsvarande vis fästs strängarna vid huvudet. Stick strängänden genom hålet i strängrullen. Lyft änden uppåt från rullens baksida och under sig själv på framsidan (dra inte åt helt, utan se till att det finns sträng nog att bilda cirka tre varv runt rullen när gitarren är uppstämd). Börja vrida upp stämskruven så att strängänden kläms fast mot rullen (rullen skall snurra så att strängen löper från sadeln över rullens ovansida). De ospunna strängarna gör du även här en ”fläta” av genom att snurra strängänden runt den ”fasta” delen av strängen innan du stämmer upp. Se till att varje nytt varv hamnar prydligt bredvid det föregående.

Stålsträngad gitarr:

Demontera strängarna på samma sätt som beskrivits ovan. Strängstiften, med vilka strängarna fästs i stallet, lyfter du försiktigt upp med en tång.

När du monterar den nya strängen vid stallet, stoppa ner den så långt att kulan går hela vägen ner i gitarrkroppen. Stick därefter ner strängstiftet. Strax innan stiftet är helt nere drar du strängen uppåt så att du känner att den hakar i lockets undersida, och möter kulan genom att trycka till stiftet så att det sitter bestämt men inte stenhårt.

Vid huvudet fäster du strängen genom att sticka in änden i rullen från huvudets mitt och utåt. För de spunna strängarna räcker det nu att stämma upp strängen: se till att den löper från sadeln runt rullen från huvudets mitt räknat, och att varje nytt varv hamnar under det föregående. Innan du rullar upp de ospunna strängarna gör du ett halvslag genom att föra strängänden tillbaka runt rullens ovansida och under sig själv, så att den kläms fast av sig själv när du stämmer upp.

Elgitarr:

Strängas på samma sätt som en stålsträngad gitarr, men den saknar strängstift så det är enklare. Om gitarren har svaj kan vi dock rekommendera att man byter strängarna en och en. Därigenom varierar inte fjäderbelastningen från svajet så mycket, vilket annars kan leda till att den sträng man först satte på måste rullas upp med onödigt många varv, vilket i sin tur gör att mer sträng kan ”halka runt” på rullen vid svajning och orsaka att gitarren inte håller stämningen.

Så stämmer du en gitarr

 Det finns mängder med teorier om hur man bäst stämmer en gitarr. Vi skall inte redogöra för dem alla här, utan nöjer oss med att beskriva en bra, fungerande metod som alla kan lära sig och som är bra att kunna om man inte har någon stämapparat till hands.

För att hamna någorlunda rätt i tonhöjd behövs en referenston. En stämgaffel (som ger ettstrukna A = 440 Hz) är idealisk, men kopplingstonen från en vanlig telefon (som ligger i närheten av ettstrukna A) duger i nödfall.

Ettstrukna A ligger på första strängens (E-1, den tunnaste) femte band. Stäm strängen så att denna ton och referenstonen stämmer ihop.

När första strängen är stämd kan du använda den som referens för andra strängen (H-2). Andra strängens femte band skall stämma med lös förstasträng.

När du stämt den andra strängen har du, på motsvarande sätt som tidigare, också fått en referenston för tredje strängen (G-3). Och nu kommer tricket: tredje strängens fjärde band skall stämma med lös andrasträng.

Sen återgår det till ordningen: fjärde strängens (D-4) femte band skall stämma med lös tredjesträng; femte strängens (A-5) femte band skall stämma med lös fjärdesträng; sjätte strängens (E-6) femte band skall stämma med lös femtesträng.

Varför stämmer inte gitarren?

Många kommer till oss och är förtvivlade över att gitarren ”inte stämmer i banden”.

Det är sant att gitarrer ofta låter ostämda på vissa delar av halsen – ofta alldels invid sadeln eller långt upp på halsen.

Dessbättre är orsaken sällan att banden sitter fel. De flesta greppbrädor som tillverkas idag får bandspåren uppsågade av en maskin där avstånden mellan bandstavarna är förinställda efter en exakt mall. Och eftersom banden inte flyttar på sig av sig själva är det osannolikt att de med tiden skulle hamna fel. I sällsynta fall kan greppbrädan ha kapats på fel ställe i övre ändan så att sadeln får fel placering, vilket i så fall gör gitarren omöjlig att stämma, men det är mycket ovanligt. Nästan lika ovanligt är att stallet är felplacerat.

Nej, den vanligaste orsaken till att gitarren inte stämmer är falska strängar. Det är inte ovanligt att en sträng är falsk redan som ny. Dagens strängtillverkare lägger visserligen ner stor möda på att kvaliteten skall vara jämn – och den har blivit bättre med åren – men det är nästan omöjligt att undvika att det blir små variationer i strängtjockleken.

Om strängen inte är falsk som ny så blir den det med all säkerhet med tiden. Om gitarren plötsligt börjar låta ostämt: byt sträng(ar). Det löser problemet i de flesta fall.

En annan orsak kan vara överdrivet hög stränghöjd. Så fort en sträng trycks ner spänns den, vilket ökar tonhöjden. Om det är långt mellan sträng och bandstav så ökar spänningen och tonhöjden ytterligare. Detta fenomen förstärks nära sadeln, så om sadeln är lite för hög kan det resultera i att toner på första och andra bandet blir för höga. Men även om sadelns och strängens höjd är perfekt kan tonen bli för hög om man trycker ner strängen hårt. Enda lösningen är då att lära sig att inte trycka hårdare än nödvändigt.

En tredje orsak, och nu pratar vi om delikata problem, har att göra med vår uppfattning av de naturliga övertonerna kontra den tempererade stämning som har använts inom västerländsk konst- och populärmusik sedan århundraden.

Den tempererade stämningen kom till för att man skulle kunna spela i alla tonarter utan att ideligen behöva stämma om sitt instrument. Om man utgår från de naturliga övertonerna kan nämligen en och samma ton ha lite olika tonhöjd beroende på vilken plats den har i en viss skala eller tonart: om den är grundton, ters, kvint etc.

Alla instrument med fasta tonhöjder – oavsett om de bestäms av fast stämda strängar, som på ett piano, eller av fast monterade bandstavar, som på en gitarr – är anpassade efter detta och är således en kompromiss ur stämningssynpunkt.

Fördelen med denna kompromiss är, som sagt, att vi kan spela i alla tonarter utan att behöva stämma om våra instrument. Nackdelen är att inga ackord eller skalor klingar absolut rent.

Detta problem är olika allvarligt beroende på vem man talar med – vilket i sig är ett tecken på hur små avvikelser det handlar om. För somliga resulterar det i en ständig känsla av att gitarren inte stämmer hundraprocentigt. Andra är mer toleranta och har, så att säga, justerat in sitt gehör efter tempereringens lagar.

För så är det – även om många genom åren har försökt kringgå problemet med diverse tekniska tricks – att det stämningssystem vi använder kräver en viss anpassning: det förutsätter att vi kan uppfatta ett intervall som rent, trots att det teoretiskt och jämfört med de naturliga övertonerna avviker något från det hundraprocentigt rena.

Rengöring - yttre vård av din gitarr

Om gitarrvirke

Ett solitt instrumentvirke är ett mycket tunt hyvlat träämne. Detta är oftast inte tjockare än några millimeter och kräver, för att inte gå sönder vid uppsträngning, både förstärkning från utsidan, i form av lack, samt insidan, i form av stödbalkar och tonribbor. Lacken skyddar gitarren mot bland annat smuts, stötar och slitage. Det finns generellt två typer av lacker: cellulosalacker och plastlacker. Dessa har olika egenskaper och kan båda ha sina för- och nackdelar. På insidan av gitarren bär stödbalkar och tonribbor upp gitarren – likt reglar i ett hus. Medan de flesta gitarrer har traditionella balkar finns även gitarrer vars balkar är kolfiberförstärkta och/eller scalloperade

Rengöring av din gitarr

För att vårda gitarrens yttre rekommenderas bara gitarrspecifika rengöringsmedel, gitarrpolish, -vax etc. Rent generellt kan man säga att c:a 95% av alla gitarrer som byggs idag är lackerade med plastlacker. Plastlacken kräver mycket lite skötsel – i princip bara rengöring. Har man däremot en gitarr med cellulosalack är skötseln mycket viktig eftersom lacken är betydligt känsligare.

Det finns produkter i vårt sortiment för rengöring och skötsel av gitarrer, alla dessa är skonsamma mot den känsliga cellulosalacken. Ett bra husknep brukar vara ljummet vatten och en gammal mjuk bomullstrasa. Detta funkar också mycket bra till rengöring. För rengöring av greppbrädan fungerar vanlig citronolja väldigt bra. Oljan fungerar också som en fuktkälla för greppbräda och hals, som har en tendens att krympa vid torrt klimat. Något annat som är mycket viktig att tänka på med cellulosalackade gitarrer är att undvika att gitarren kommer i kontakt med gummerade ytor. Gummi orsakar nämligen en kemisk reaktion med lacken. Detta kan exempelvis gälla gitarrställ och -hängare. Det finns cellulosaspecifika produkter i vårt sortiment.

För allmän rengöring av gitarrer använder man en mjuk trasa. Greppbrädor av ebenholts, rosewood och liknande mår bra av att oljas in någon gång, kanske med något års mellanrum. Eftersom det med tiden byggs upp avlagringar av smuts på greppbrädan kan man här slå två flugor i en smäll. Skrapa eller putsa försiktigt loss smutsen med en skarp kniv i träets längdriktning alternativt med extra fin trollull eller en putskloss av finaste gradering. Gnid därefter in några droppar olja – babyolja är bra – på greppbrädan och låt den sjunka in ett tag (applicera gärna lite olja direkt på trollullen om du använder sådan). Torka därefter av ytresterna av oljan.

Stämskruvarna mår också bra av en droppe olja då och då, helst symaskinsolja. Om de kärvar eller känns tröga kan man applicera några droppar 5•56 på kugghjulen och veva runt ett par varv – det brukar lösa problemen.

 

Använd inte vanliga rengöringsmedel till din gitarr

Använder man vanliga rengöringsmedel kan innehållet i dessa medföra en kemisk reaktion och göra att lacken löses upp. Man ska heller inte använda något medel innehållande etanol; alkohol, sprit etc på cellulosalacken. Vår rekommendation är också att torka cellulosalacken ren efter varje speltillfälle. Smuts och bakterier från fingrar har en tendens att äta på lacken och göra att den sakta löses upp och släpper från gitarren.

Skötselråd

Reparation och underhåll

För att få mesta glädje av gitarren rekommenderar vi att man byter strängar regelbundet, minst två gånger om året om man bara spelar då och då, oftare om man spelar mer. Även om man bara spelar då och då åldras strängarna; salt och smuts från fingrarna och luftens syre gör att metallen i strängarna oxiderar och att klangen i dem dör.

För allmän rengöring av gitarrer använder man en mjuk trasa, gärna i kombination med ett möbelrengöringsmedel om det behövs; på Gitarren använder vi ett som heter Pledge, men det finns andra som fungerar lika bra.

Greppbrädor av ebenholts, rosewood och liknande mår bra av att oljas in någon gång, kanske med något års mellanrum. Eftersom det med tiden byggs upp avlagringar av smuts på greppbrädan kan man här slå två flugor i en smäll. Skrapa eller putsa försiktigt loss smutsen med en skarp kniv i träets längdriktning alternativt med extra fin trollull eller en putskloss av finaste gradering. Gnid därefter in några droppar olja – babyolja är bra – på greppbrädan och låt den sjunka in ett tag (applicera gärna lite olja direkt på trollullen om du använder sådan). Torka därefter av ytresterna av oljan.

Stämskruvarna mår också bra av en droppe olja då och då, helst symaskinsolja. Om de kärvar eller känns tröga kan man applicera några droppar 5•56 på kugghjulen och veva runt ett par varv – det brukar lösa problemen.

Under vinterhalvåret och eldningsperioden när luftfuktigheten är låg, under 40 procent, är det bra att tillföra fukt för att undvika torrsprickor och att träet drar ihop sig. Det finns små luftfuktare som placeras i fodralet bredvid gitarren och det finns större apparater som höjer fuktigheten i hela rum. Båda varianterna fungerar utmärkt; den senare har den fördelen att luften blir behagligare att andas även för dem som vistas i rummet (både människor och gitarrer mår bättre om luften inte är för torr).

Förvaring av gitarrer, inomhus och utomhus

Det finns ett par enkla regler när det gäller förvaring av gitarrer:

  • lämna dem aldrig på mycket torra, varma eller kalla platser längre stunder
  • utsätt dem aldrig för plötsliga stora temperaturskillnader.

Undvik alltså att ställa gitarren invid element, vid ett fönster i direkt solsken eller att låta dem ligga i baksätet eller bagageutrymmet på en bil en solig sommardag. Och om du varit ute och gått med gitarren en kall vinterdag, låt den då ligga kvar i fodralet och långsamt anpassa sig till rumstemperaturen innan du tar upp den.

I övrigt kan man förvara gitarren på det sätt man själv föredrar: hängande på väggen, stående i sitt fodral/etui eller i ett ställ på golvet – det senare är möjligen mindre praktiskt om man har springande barn eller husdjur i närheten.