Strängar
Hos oss på Gitarren erbjuds en stor variation av strängar till gitarrer och gitarrbesläktade instrument. I butiken och web-shopen finns strängar från Hannabach, D'addario, Savarez, LaBella, Aranjuez, Martin, Fender, Rotosound, Ernie Ball, Elixir m.fl.
Just nu har vi en kampanj på nya strängar från D'addario - Dom hittar du här!
Vi gitarrister har olika favoriter när det gäller val av strängar till våra gitarrer.
Oavsett vilken typ av gitarr vi spelar på; nylon-, stålsträngad, elgitarr eller bas är känslan av hur vi upplever att strängarna låter, svarar och arbetar i samklang med det instrument, och övrig utrustning vi använder, väldigt viktig.
Exempel: Två set elgitarrsträngar av samma modell från en tillverkare kan skilja sig markant i ljud och känsla beroende på vilken typ av elgitarr man väljer. Detta förhållande går även att föra över till nylon- och stålsträngade gitarrer samt el-, och akustiska basar.
Det visar sig, med andra ord, att man i många fall behöver testa några olika märken, tjocklekar och sammansättningar för att hitta det ljud man strävar efter.
Om du tycker att det är några typer av strängar vi bör ha hemma utöver vårt nuvarande sortiment så tveka inte att skicka oss ett mail med förslag.
Nylonsträngar
På klassiska gitarrer används nylonsträngar. 1948 började tillverkningen av nylonsträngar i stor skala. Nylon var ett nytt material som lämpade sig mycket väl för ändamålet. Tidigare hade man bland annat använt tarmar från får och boskap.
Idag finns en mängd olika sammansättningar, hård- och tjoklekar i nylonmassan som ger skiftande klang och ton.
Ett set nylonsträngar består av tre (E, B och G) genomskinliga strängar. Dessaa tre diskantsträngar kan, beroende på sammansättning, vara matta eller i vissa fall svarta.
D-, A- och E-strängarna har en nylonkärna men är spunna med en tunn metalltråd.
Ibland uppstår missuppfattningen att en nylonsträngad gitarr har diskansträngar av nylon och bassträngar av stål, men så är inte fallet. En egenhet med nylonsträngar är att de behöver tänjas och stämmas upp ett flertal gånger när man sätter på ett nytt set. Denna process är nödvändig och ligger helt i nylonmaterialets natur. Byter man inte strängar regelbundet kan ett vanligt fenomen uppstå, och det är att D- och A-strängarna ofta går av vid stallet.
Strängarna sliter ner en fördjupning i det plastmaterial stallet består av. I denna fördjupning bildas mikrograder av de spunna strängarnas tunna lindning och det är dessa mikrograder som gör att stränger slits snabbt och går av. Man kan vid varje strängbyte dra med tumnageln över längs stalldelen och på vis känna de små fördjupningarna. Dessa kan enkelt putsas bort med en fil, exempelvis en mjuk nagelfil med mycket fin slipyta. Gör man denna rutin vid strängbyte uppstår inte problemet att en eller flera strängar upprepande går av.
Givetvis spelar en mängd andra faktorer också in som gör att nylonsträngar går av, exempelvis vassa, oputsade bandstavar och liknande förhållanden vid sadeln som vid stallet.
Stål och nickel
De flesta el-gitarrsträngar är av stål med de tre tjockaste strängarna pläterade i nickel. Det finns även strängset helt i stål som ger en ljusare och genomskärande ton, eller helt i nickel som har lite mer kropp och värme.
Nickelpläterade strängset befinner sig tonmässigt i ett mellanläge med de tre grövre E-, A- och D-strängarna nickelpläterade och de tre tunnare G-, B- och E-strängarna helt i stål.
Mässing och brons
Det finns två huvudtyper av strängar för stålsträngade akustiska gitarrer: mässingspläterad och bronspläterad. Strängkärnorna är tillverkade av stål, därav det generella namnet stålsträngad akustisk gitarr. Spelkänslan i dessa två typer av strängar har liknande karaktär men den tonala responsen skiljer sig åt då mässingspläterade strängar låter ljusare och mer genomträngande och bronspläterade strängar har en mildare ton.
Fosforbronssträngar har ett varmare ljud med ett mjukt diskantregister vilket kan passa bra för exempelvis fingerpicking på mindre gitarrer. Många med en mjukare och mer avslappnad spelstil använder fosforbronssträngar på större, kraftfulla gitarrer.
Strängtjocklek
Som en allmän regel, ju tjockare en sträng är desto varmare blir dess svar och desto mer volym kommer den att producera. Tjockare strängar är dock styvare vilket kan medföra att det blir svårare att göra strängböjningar.
På strängpaketet står måtten på strängarnas tjocklek angiven. På elgitarrer är tjockleken 0,9 eller 0.10 (tunna E-strängen) en vanlig utgångspunkt. På stålsträngade gitarrer är tjockleken 0.12 (tunna E-strängen) vanlig. Man kan kalla dessa tjocklekar: medium.
Lindning
Det finns tre typer av lindningar som används på moderna gitarrsträngar: rund, flat och halvrund.
Rund lindning (roundwound) är vanligast med sitt öppna, klara ljud.
Flat lindning (flatwound) har en plan yta. Dessa strängar är mycket populära bland jazzgitarrister eftersom strängarna levererar en dov, mjuk ton. Många basister använder flatlindade strängar då detta ger ett massisvt djup och "thump" i de lägre registren.
Halvrund lindning (halfround)) får anses vara ett mellanting då man är ute efter ett mjukare ljud men vill bibehålla en viss tydlighet i diskantregistret.
Beläggning - coating
När folk säger "coatade strängar" hänvisar man till en vanlig gitarrsträng som är belagd med en plastpolymer. Belagda strängar håller betydligt längre än obelagda strängar, men beläggningen som används har en tendens att skära av diskantresponsen.
